A frågade om någon av oss som jobbar på butiken vill bo i dens lägenhet över helgen. Erbjudandet kom verkligen lägligt. O’s familj kommer imorgon och jag känner en verklig panik inför det. Jag tror inte att jag kan klara av att träffa dem. Jag kan inte vara O’s flickvän för jag är inte det längre. Hade ett fruktansvärt tungt samtal med O om det ikväll. Jag har nog aldrig varit tydlig om var vi står. Eller var jag står, snarare. Jag kan inte alls relatera till honom som min pojkvän. Han står mig väldigt nära och jag älskar honom, men jag känner att det inte vore sant mot mig själv att upprätthålla en heterosexuell relation som saknar både hetero och sex. Jag sa att jag mer ser honom som min bästa vän. Gjorde jag slut? Kan man ens göra det i min värld? Fan glömde ringa M. Hon ringde ju. Henne gjorde jag ju slut med. Men det var längesen nu. Hade aldrig hört talas om relationsanarki då. Är det en räddning eller bara ett sätt för mig att legitimera ett dåligt beteende?

Är jag egentligen elak och egoistisk? O sa att han upplever mig som väldigt frånvarande. Som att jag alltid verkar vilja vara någon annanstans när jag är med honom. Fick lov att erkänna att jag aldrig ens tänkt på det, vilket nog bekräftade huruvida jag är egoistisk eller ej. Bör jag ha dåligt samvete? Jag lever i alla fall inte efter de linjer jag påstår mig ha målat upp. För jag skulle aldrig behandla min bästa vän på det sättet. Däremot min pojkvän. Jag är alltså osann mot mig själv och min nyfunna filosofi också. Dessutom tror jag att jag är en elak människa som säkert kan vara riktigt jävla vidrig. Lurar jag alla? Tror de att jag är så jävla trevlig och rolig och ställer upp, fast jag bara gör det för egen vinning? Jag är så trött och vet inte hur jag ska klara de närmaste dagarna. Jag ska vara ärlig. Först och främst mot mig själv och sedan mot alla andra också.

Nov 24 -
Amin

Dagboksanteckningar och öppna samtal om mående, skapat av konstnärsnätverket Flocken. Projektet startade i oktober 2012 med syfte att kartlägga vårt mående. Det utvecklades till en strategi för att på ett ärligt och konstruktivt sätt berätta hur vi mår på riktigt. Det visade sig tidigt att vi alla censurerade oss själva i viss mån. Vi har behövt arbeta med ärligheten inför oss själva och projektet har blivit ärligare och ärligare under processens gång. Vi har antecknat vårt mående ensamma, sedan har vi läst upp och pratat i grupp. Valda delar av anteckningar och inspelningar publiceras här.